Alexandra

Det känns som att allt kommer som en bomb nu.
- Ansökan till högskolan stängs 15 april
- Massa prov de två sista månaderna
- MaC nationella snart
- Måste fixa mitt CV
- Söka massa JOBB
- Måste jobba upp min närvaro i skolan
- Måste börja med "Min webbplats" typ NU


Massa saker som jag har skjutit upp och skjutit upp ytterligare. Men nu kommer allt på en gång istället, och har givit mig en hel del ångest faktiskt. Mår inte riktigt som jag önskar att jag kunde må. Önskar jag kunde njuta av livet till 100 % istället för att alltid ha dessa saker i min baktankne, jag kan inte riktigt slappna av.

Jag har dessutom ångest inför studenten... Vad händer efter? Ska jag jobba, plugga, vara arbetslös? Det vet man aldrig. Det är något som också kommer komma som en chock sedan. Tänk att livet i skolan ändå är slut... Tänk att jag har tillbringat hela mitt liv i skolan. Det känns inte heller helt okej för mig. :(

Jag önskar att man kunde ha saker förutbestämt. Att då ska du börja jobba med det här, och sedan kommer du att skaffa familj då, och då ska du dö. Då skulle man vara förberedd för allt. Då skulle man veta sin framtid, och veta vad man har framför sig.
Men nu istället vet man aldrig. Jag kan dö imorgon, om två år. Då vill inte jag ha spenderat hela mitt liv med att plugga. Jag vill kunna bli vuxen och skafffa familj innan.

ÅH, orkar inte med såna här tankar. Det är sånt som håller mig vaken om nätterna, tankarna kan jag aldrig bli av med. När jag väl börjar tänka på något såhär, kommer jag aldrig kunna tänka på annat. Det omedvetna. Det oförutsägbara.