Några tankar just nu
2011-11-24 @ 16:03:07
Ibland har jag verkligen inte lust med saker och ting.. Och ibland vill jag inte annat än det jag vill göra.
Jag får sån fruktansvärt dåligt samvete utav vissa handlingar jag måste göra. Men hur ska man göra om man inte har lust med någonting? Man kan ju inte leva åt någon annans ägnar utan man ska väl ändå göra saker för att man själv vill och känner för?
Men varför vill jag då göra som andra vill att jag ska? Jag mår jätte dåligt när jag måste ljuga för personer i min omgivning och för personer jag tycker om enbart för att jag inte ska verka vara på ett speciellt sätt. Jag måste ljuga för att de inte ska bli sura på mig, jag måste ljuga för att låtsas att jag vill något, jag egentligen inte vill.
Och det vill jag egentligen inte. Men nu vet jag att de aldrig kommer komma underfund med detta, men jag känner mig hur dålig som helst. Det känns som att jag måste ljuga för att de fortfarande ska tycka om mig. Men jag tycker fortfarande om de... Men kommer de fortfarande att tycka om mig fast jag talar sanning?
Om jag säger allt jag tycker och tänker och varför det är som det är... Kommer de orka att vänta på mig tills jag återigen får lusten? Eller kommer jag att stå ensam kvar den dagen jag verkligen vill ha de nära mig?
Jag önskar att det inte var som det är och att jag kunde göra alla glada och nöjda, även mig själv. Men just nu är det så att jag prioriterar mig själv. Kanske lite själviskt, men just nu känner jag att jag måste lägga lite energi på mig själv, och på det jag vill. Att bara jag ska få styra över mig, och ingen annan...
Jag får sån fruktansvärt dåligt samvete utav vissa handlingar jag måste göra. Men hur ska man göra om man inte har lust med någonting? Man kan ju inte leva åt någon annans ägnar utan man ska väl ändå göra saker för att man själv vill och känner för?
Men varför vill jag då göra som andra vill att jag ska? Jag mår jätte dåligt när jag måste ljuga för personer i min omgivning och för personer jag tycker om enbart för att jag inte ska verka vara på ett speciellt sätt. Jag måste ljuga för att de inte ska bli sura på mig, jag måste ljuga för att låtsas att jag vill något, jag egentligen inte vill.
Och det vill jag egentligen inte. Men nu vet jag att de aldrig kommer komma underfund med detta, men jag känner mig hur dålig som helst. Det känns som att jag måste ljuga för att de fortfarande ska tycka om mig. Men jag tycker fortfarande om de... Men kommer de fortfarande att tycka om mig fast jag talar sanning?
Om jag säger allt jag tycker och tänker och varför det är som det är... Kommer de orka att vänta på mig tills jag återigen får lusten? Eller kommer jag att stå ensam kvar den dagen jag verkligen vill ha de nära mig?
Jag önskar att det inte var som det är och att jag kunde göra alla glada och nöjda, även mig själv. Men just nu är det så att jag prioriterar mig själv. Kanske lite själviskt, men just nu känner jag att jag måste lägga lite energi på mig själv, och på det jag vill. Att bara jag ska få styra över mig, och ingen annan...
En fin bild från Norrköping. Mys <3
Kommentarer
Trackback
